Krönika

Att skriva en krönika

Allmänt om att skriva krönika

Krönikor är relativt fritt skrivna texter, men att utgå från en mall kan ändå vara givande. När man skriver en krönika så ska man, till skillnad från i de flesta andra journalistiska texter, vara personlig. En krönika är en text som ofta utgår från personliga erfarenheter och åsikter. Ofta handlar krönikan om situationer eller händelser som de tilltänkta läsarna har erfarenhet eller kunskap om.

Mall för krönikan

Krönikans rubrik: Ska tydligt visa vad krönikan handlar om.

Inledning: Inledningen ger läsaren en bakgrund till ämnet och sammanfattar krönikans huvudinnehåll.

Brödtext: Detta är krönikans mest omfattande del. Brödtexten innehåller huvuddelen av krönikan.

Avslutande och konkluderande del: Denna del sammanfattar krönikans huvudinnehåll och drar ofta en slutsats. Avsluta gärna med en uppmaning till läsaren.

Bilder: Krönikan kan med fördel innehålla bilder för att ge ett tydligt sammanhang för texten och för att läsarens lättare ska känna igen sig.

Se exempel på andra sidan!

 

Övning

Skriv en krönika om något som berör dig och som du har erfarenhet av. En krönika bör vara ca 2000 tecken. Klart i slutet av lektionen på torsdag.

 

 

 

 

 

 

Rasismen är en del av klimatet i Sverige 2013

 

En bekant, Farid, sökte jobb som nyutexaminerad ingenjör i Stockholm för ett par år sedan, men fick inga svar. Så han ändrade sitt namn till Anders på nästa ansökan och vips var han kallad på en intervju. Där uppdagades hans påhitt och arbetsgivaren förklarade att man inte kunde anställa någon som ljuger om sin bakgrund.

 

Farids historia är inte unik. Den handlar om strukturell rasism. Det är berättelsen om 2000-talets svenska arbetsmarknad.

 

I veckan fick vi stifta bekantskap med Sverigedemokraten som 2002 ville lösa våra samhällsproblem genom att ”återsända 500 000 av de värsta parasiterna”.

 

Jonas Åkerlund, 64, säger att han då var ”politisk omogen”. Elva år senare sitter han i Sveriges riksdag. Åkerlunds historia är inte unik. Den handlar om rabiat rasism. Det är berättelsen om 2000-talets svenska politiska klimat.

I september avslöjade DN polisens kartläggning av romer. Personuppgifter för barn, gamla och ostraffade individer sammanlänkade med pilar i ett ”släktträd”. Historien är faktiskt ganska unik i efterkrigstidens Europa. Den handlar om ­institutionell rasism. Det är berättelsen om 2000-talets Sverige.

 

Det är här, i etnisk diskriminering, stollig högerextremism och rasbiologiska ­register som vi får ta våra demokratiska strider just nu.

 

Så vi gräver ner oss i detaljerna. Vi diskuterar böter för arbetsgivare, preskriberingstid för politiska ut ­ talanden och ansvarsfördelning hos Skånepolisen.

 

Vi hänger ut, kräver avgångar och täpper till rasist­iska läckage i hopp om att vi snart ska kunna titta oss i spegeln igen och se det land som en gång var känt som världens mest toleranta.

Jag läser FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, definierat som ”varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg,

härstamning ­eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att

omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundlägg­ande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kultur­ella eller andra områden av det offentliga livet.”

Jag kommer på mig själv att le lite generat åt de fluffiga formuleringarna.

Det är berättelsen om mig, och kanske också om dig, 2013.

Johanna Frändén, Aftonbladet

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>